En av fördelarna med att ha en blogg är att när man rusar genom vintermörkret, snöslask piskar en i ansiktet, ens skor är så våta att det kommer obehagliga plaskande ljud från dem när du rör dig och du håller på att missa färjan är att man i alla fall kan tänka ”Det kommer åtminstone bli ett roligt blogginlägg!”
Så hur hamnade jag där i mörkret, frenetiskt sprintande med en konsumkasse i högsta hugg?
Dagen började med att klockan ringde 6.30, jag tittade på den och tänkte ”nej du,” och somnade om. Tanken var egentligen att jag skulle ta mig ner till åttafärjan för att träffa den alltid lika fantastiska Carro och hänga med henne och hennes systerdotter Aylin (ett år och tre månader) till öppna förskolan, men jag var bara för trött helt enkelt, så jag sov ett tag till och skickade ett ursäktande sms när jag vaknade sådär vid åtta halv nio. Utanför fönstret såg man mardrömsväder.
Hur som helst var det bara att bege sig ut, ville ju fortfarande träffa min sötnos, det var alldeles för länge sedan vi sågs och hittade på bus.
Alltså tog jag mig genom slask och blåst till öppna förskolan, där Carro och Aylin fortfarande befann sig. Jag blev grundligt utvärderad av mörka små ögon, Carros reaktion var ”Hon började inte gråta i alla fall, det gjorde hon när hon träffade Martin!” (Martin är Carros nye karl). Det verkade faktiskt som att jag blev godkänd och bedömd som ”inte farlig” av lilla Aylin, och vi kom riktigt bra överens. Olyckligtvis hade hon lyckats få tag på en av de där fantastiska leksakerna som låter. Ni vet, tryck på en knapp och nåt oerhört irriterande händer? Just det, en sån.
Efter en stunds lek bar det av hemåt. I motvind. Aj. Små isprojektiler slungades i fasansfull fart mot våra stackars oskyddade ansikten och blästrade förmodligen bort ett helt jävla hudlager. ”Peeling,” sa Carro, ”Gratis är gott, så se till och njuta nu!”
Väl hemma var det mest underhållande av liten tjej och prat, prat, prat. Mest om sex. Av någon anledning är det så det blir med oss två, antingen hoppar vi runt och beter oss som att vi är typ sex år gamla eller så pratar vi snusk.
Jag kom riktigt i gasen och gick på om hur viktigt det är att skydda sig, och nämner att vill man vara riktigt supersäker av sig ska man ju använda handskar. Det skulle jag inte gjort, för nu kommer hon tydligen aldrig mer kunna ha sex med sin kille utan att se honom framför sig med diskhandskar på händerna och fyrtio kondomer, och sig själv iklädd svart sopsäcksponcho. Detta kommer naturligtvis leda till total förstörelse av hennes sexliv, och på mig kommer hon att utkräva gruvlig hämnd.
När/om jag väl får kille kommer jag aldrig att få komma till skott, för så fort det ska till så kommer telefonen ringa och en röst kommer vråla i mitt öra ”SKYDDAR NI ER!? TA BILD, JAG VILL HA BEVIS, JAG VET NOG ATT DU SLARVAR!”
Men du behöver inte oroa dig Carro lilla, jag kommer inte att slarva, för skämt å sido är det faktiskt jätteviktigt att skydda sig. Dina mentala bilder däremot lämnar jag åt Martin att göra något åt, det tror jag han kommer klara galant.
Och nu är vi framme vid snöslasket, konsumkassen och språngmarschen till färjan. Det var dags att gå hem, och jag skulle förbi konsum och handla middagsmat, så det gjorde jag. Därefter var det bråttom som fan till färjan, och jag fick kuta som en idiot. Fast först försökte jag ju göra det lite diskret och försiktigt, för att inte stänka omkring alltför mycket slask på mig, vilket ledde till en märklig, glidande sorts hukspring som säkert skulle sett coolt ut om jag var en person med grace, men som i det här fallet nog mest fick mig att se ut som någon sorts troll. Denna lilla försiktighetsåtgärd fick dock överges och i slutändan kastade jag mig handlöst genom slasket för att hinna på färjan och kände fukten härligt tränga in i mina skor riktigt ordentligt.
Nu är jag hemma, imorgon är det skola och jag borde plugga om inte min fina föresats att hålla mig i fas med läsningen ska gå i stöpet redan nu. Har som vanligt huvudvärk, tycks få det mest hela tiden just nu och jag vet inte riktigt varför. Störigt värre, men det släpper väl så småningom.
Hoppas att alla har det bra. Sväng gärna förbi den här tänkvärda bloggposten om du känner att du vill: http://www.danoah.com/2010/09/cure-for-perfection.html
Tack för en skön dag Carro min, det var gott att få skratta så mycket!
