Precis såhär lagom till skolstarten tror jag att jag har gått och dragit på mig en förkylning. Halsen är äckligt slemmig och ibland lite öm, och jag har fått munsår. Helt ljuvligt.
Det värker i kroppen efter gårdagens ridlektion. Det gick bra, men sjutton vad jag får betala för det nu. Ryggen känns helt mörbultad.
Jag har varit fruktansvärt ledsen mer eller mindre hela dagen idag, tror att jag är lite slutkörd.
Det var egentligen en sång som satte igång allting. Var ute på youtube och skrotade som jag vanligen gör när jag inte har bättre för mig, och bestämde mig då för att titta på en av mina favoritvideos som är en mycket skickligt hopklippt musikvideo om två True Blood-karaktärer. Låten träffade mig som ett slag i magen och jag har haft svårt att inte gråta sen jag började lyssna på den, men kan samtidigt inte låta bli att göra det om och om igen.
"And there you stand opened heart--opened doors
full of life with the world that's wanting more.
But I can see when the lights start to fade,
the day is done and your smile has gone away."
Det finns inte särskilt mycket ljus i mig just idag, och jag önskar verkligen att det fanns någon som kunde skydda mig från världen en liten stund.
söndag 29 augusti 2010
söndag 22 augusti 2010
Allmänt kraffs
På måndag påbörjar jag på riktigt mina studier på universitetet, och kommer nu säga någonting som jag aldrig trodde jag skulle kläcka ur mig: Jag kan inte vänta tills skolan börjar!
Jag har så förbenat tråkigt just nu att jag tror jag kommer bli knäpp snart. Jag har absolut ingenting att göra om dagarna och håller långsamt på att förvandlas till en apatisk grönsak. Tappar helt initiativförmågan!
Håller fortfarande på att jobba på en uppföljare till min överraskande uppskattade youtubevideo, men det går våldsamt trögt. Tror att min hjärna är nere i lågvarv lite för mycket för att jag ska kunna ta tag i det riktigt ordentligt, men hade tänkt försöka göra en kraftansträngning idag, om jag bara kan bli av med den här äckligt tunga känslan i huvudet som gör kreativt tänkande onödigt svårt.
Det finns naturligtvis en baksida till skolstarten, närmare bestämt en ekonomisk sådan. Jag har lagt ut över fyra tusen på böcker. Önskar verkligen att jag skojade. Tack och lov har jag fantastiska föräldrar som har sagt att de ska ge mig hjälp med de pengarna.
Kan ju avsluta det här inlägget med en lite rolig historia rörande Alexander Skarsgård, även om jag själv inte vet om jag ska skratta eller gråta åt den. Min mor pratade med min gamla sånglärare för ett tag sedan, och berättade för henne att jag och min flickvän inte var tillsammans längre (jag och min sånglärare hade en väldigt nära relation så jag hade för vana att tala om den sortens grejer med henne) och nämnde då skämtsamt att jag nu tänker gifta mig med Alex. Tror ni då inte att hon säger att då måste jag ta och börja hänga med hennes dotter och dennes man, för de umgås ju med honom! Så nära, och ändå så långt borta...
Jag har så förbenat tråkigt just nu att jag tror jag kommer bli knäpp snart. Jag har absolut ingenting att göra om dagarna och håller långsamt på att förvandlas till en apatisk grönsak. Tappar helt initiativförmågan!
Håller fortfarande på att jobba på en uppföljare till min överraskande uppskattade youtubevideo, men det går våldsamt trögt. Tror att min hjärna är nere i lågvarv lite för mycket för att jag ska kunna ta tag i det riktigt ordentligt, men hade tänkt försöka göra en kraftansträngning idag, om jag bara kan bli av med den här äckligt tunga känslan i huvudet som gör kreativt tänkande onödigt svårt.
Det finns naturligtvis en baksida till skolstarten, närmare bestämt en ekonomisk sådan. Jag har lagt ut över fyra tusen på böcker. Önskar verkligen att jag skojade. Tack och lov har jag fantastiska föräldrar som har sagt att de ska ge mig hjälp med de pengarna.
Kan ju avsluta det här inlägget med en lite rolig historia rörande Alexander Skarsgård, även om jag själv inte vet om jag ska skratta eller gråta åt den. Min mor pratade med min gamla sånglärare för ett tag sedan, och berättade för henne att jag och min flickvän inte var tillsammans längre (jag och min sånglärare hade en väldigt nära relation så jag hade för vana att tala om den sortens grejer med henne) och nämnde då skämtsamt att jag nu tänker gifta mig med Alex. Tror ni då inte att hon säger att då måste jag ta och börja hänga med hennes dotter och dennes man, för de umgås ju med honom! Så nära, och ändå så långt borta...
måndag 16 augusti 2010
Youtube och välgörenhet
Det har hänt fruktansvärt mycket sen sist jag bloggade. Faktiskt så mycket att jag inte ens orkar sammanfatta det. Jag låter det vara nog med att säga att det mesta av det har varit bra.
För ett ganska bra tag sedan försökte jag mig på att lägga ut videos på youtube. Det gick inte bra alls, eftersom jag var illa utrustad för att hantera den oundvikliga elakheten på internet. Nu inbillar jag mig att jag är lite tuffare och tänker göra ett nytt försök.
Kolla gärna in mina grejer om ni har lust.
Jag har bestämt mig för att jag ska jobba arslet av mig under det här året för att kunna åka utomlands och studera film. Jag vet, verkar kanske lite skumt att säga så när jag just ska börja studera arkeologi, känns faktiskt lite plötsligt för mig också. Men åtminstone just nu känns det som att någonting inom mig verkligen har klickat och jag vet vad det är jag borde försöka uppnå. Med tanke på hurdan jag är kan förstås det ha förändrats redan imorgon, men det är en ganska härlig känsla i alla fall.
En annan grej ni gärna får kolla in är SOS barnbyars hjälpinsatts i Pakistan. Köp ett matpaket och må bra inombords! Min kusin jobbar inom organisationen och ville få ordet spritt, och jag gör henne så gärna till viljes.
Jag avslutar nu, hoppas att alla har det bra och tar hand om sig själva!
Kram!
För ett ganska bra tag sedan försökte jag mig på att lägga ut videos på youtube. Det gick inte bra alls, eftersom jag var illa utrustad för att hantera den oundvikliga elakheten på internet. Nu inbillar jag mig att jag är lite tuffare och tänker göra ett nytt försök.
Kolla gärna in mina grejer om ni har lust.
Jag har bestämt mig för att jag ska jobba arslet av mig under det här året för att kunna åka utomlands och studera film. Jag vet, verkar kanske lite skumt att säga så när jag just ska börja studera arkeologi, känns faktiskt lite plötsligt för mig också. Men åtminstone just nu känns det som att någonting inom mig verkligen har klickat och jag vet vad det är jag borde försöka uppnå. Med tanke på hurdan jag är kan förstås det ha förändrats redan imorgon, men det är en ganska härlig känsla i alla fall.
En annan grej ni gärna får kolla in är SOS barnbyars hjälpinsatts i Pakistan. Köp ett matpaket och må bra inombords! Min kusin jobbar inom organisationen och ville få ordet spritt, och jag gör henne så gärna till viljes.
Jag avslutar nu, hoppas att alla har det bra och tar hand om sig själva!
Kram!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)